Det har nu gått 9 dagar sedan jag läste ut Hypnotisören. En fin kväll på Mascot och den tog slut. Sedan småpratade jag lite om den när jag åkte tåg till en teater i onsdags, annars har jag inte ägnat den en enda tanke. Har helt kommit ifrån den.
Jag har inte fört separata anteckningar på vad jag tycker om de olika delarna så jag skriver ihop dem. Det blev en försämring efter de första 200 sidorna. Ändå flöt den på framåt. Det är svårt att skriva så mycket i klartext utan att avslöja för mycket om innehållet och jag vill att de som vill läsa den ska få ha någon spänning kvar. I varje fall så hade jag svårt att riktigt få någon/känsla bild av hur den här grupphypnosen gick till, vilket det var en del beskrivningar av, hypnosgruppens sammansättning var också intressant. Generellt hade jag svårt att känna något för människorna, de kändes inte äkta. Reaktionererna eller ibland brist på reaktioner, var inte heller trovärdiga. Om det här varit en av alla sommardeckare tror jag att jag tyckt att den var ok, går snabbt att läsa, det händer saker. Typisk strandlitteratur. Hade aldrig köpt den inbunden. Nu är det en omskriven bok, där en del i försäljningsframgången är att det byggs upp mystik kring författaren, då är förväntningarna och kraven högre än på en pocket för att få några timmars underhållning.
Det som är kul är att läsa en bok som rätt många läser tidigt, det är att se hur olika vi tycker om den. Eva-Lena har skrivit rätt utförligt om boken, jag håller i rätt mycket med henne. Jerry har också en åsikt om boken. Hedgehog var kortfattad. Tofflan har börjat och har många namn som tänkbara författare. Kulturbloggen inspirerades till en kulturfyra.
