Läste Systerskap under ett par tågresor. Precis som i Bedragen är det vardagen som står i centrum. Katerina skriver på ett sätt som får mig att vilja stanna kvar i boken. Basen är ett vardagsliv, även om historien tillförs en del som normalt inte ingår i vardagslivet, så vävs det in på ett naturligt sätt. Det kan ändå inträffa.

Cecilia Lund och hennes familj, både den hon växt upp med och den nuvarande känns naturliga. Hennes kollegor likaså. Välbeskriven vardag.

Jag läser inte många böcker skrivna “av kvinnor, för kvinnor, om kvinnor” de lockar mig helt enkelt inte.  De här böckerna gillar jag i varje fall, troligen för att jag gillar Katerinas sätt att skriva, trivsam, lättläst  läsning utan att bli banal. Kommer att läsa nästa bok i serien också.

ISBN: 9789186369484

Utan att statistiskt analysera mitt flöde så består det till stor del av musikförslag, bokförslag,  konstaterande om vad man gör med barn/familj, mat, foton, länkar till filmer/tidningsartiklar, lite resor osv. Jag har svårt att se skrytet, ingen som ger sken av ett jätteaktivt intressant liv, utan det är mest vanliga vardagsskriverier. I artikeln så tar man exempel på att om någon går upp tidigt och t ex tränar som skryt eller njuter av en middag på restaurang som skryt, jag tycker mer det är konstaterande av aktiviteter än skryt.

Det som jag tycker är mest intressant i artikeln är att man i artikeln får med att Susan Sontag reagerat för svenskens konflikträdsla. Finns det någon som tycker att Facebook är något som motsäger  konflikträdsla? Jag tycker det är en stor arena för medhåll och undvikande av ens den mest milda kritik.  Ibland är det till och med uttalat att har du inget positivt att säga så var tyst, finns på andra ställen också, t ex bloggar. Jag är inte på något sätt för att elakheter ska skrivas. Vad jag inte förstår är hur någon kan bli stärkt av att till exempel 5 av 100 vänner skriver att de håller med “fina du” , när det är i stort sett uttalat att det är otillåtet att skriva något annat än medhåll? Eventuell kritik av “den fantastiska vännen” bemöts av andra vänner ofta med, han/hon är många bara avundsjuk och liknande.

Det jag främst fascineras av är hur viktig bekräftelse och synlighet är. Inget får smula sönder bilden av odelad positivitet. Men kan någon tro på den utan att lura sig själv?

Igår läste jag den. Tog någon timme att läsa, alltså en kort och lättläst bok.  Handlar i korthet om Johanna som vill ha pengar och deltar i ett medicinskt experiment. Medicinen har oanade effekter.

Jag gillar boken, den har humor och tempo mitt i vardagen. En medicin med alla effekter Johanna känner av hade förmodligen fått ett stort antal coacher att bli arbetslösa direkt.

Hans Koppel heter egentligen något annat, men min nyfikenhet att få veta vem han är ligger under 0.

Jag tycker den är värd ett besök. Gillar att äta kvällsmat där några gånger. Maten är som vanligt koncentrerad till Gustav Adolfs Torg.

Här finns det mycket information om Malmöfestivalen.

Den första bloggen jag läste, som ser ut som dagens bloggar var Huggolinas Bokstaven. 8,5 år sedan första blogginlägget där.  Hon hade bloggat ett tag när jag upptäckte henne, nu var det länge sedan det blev några inlägg där, men bloggen finns kvar

Stundtals upplevde jag filmen som lite rörig. Vad gör de, har inte det här hänt innan? Vilka är de?

Filmen gav ett verkligt intryck. Hur snabbt en behaglig tillvaro “dricka aperitifs på verandan när vi andra arbetar hårt”, byts ut mot en tillvaro där ingenting är som förr och ingen går att lita på, inte ens den egna familjen. 

Huvudpersonen Maria är verkligen huvudperson.

Jag tycker att filmen är sevärd inom sin kategori.

Bäsna trädgård - ett ställe för den som är trädgårdsintresserade att inspireras av och handla på.

Här kan du spela yatzy på nätet.

Pussel går också att lägga.

Svenska kungahuset - här är den officiella sidan.

Björn Bengtsson spelade båda tvillingbröderna Nicklas och Hasse, vilket han gjorde mycket bra. Men någon gång tyckte jag det blev lite rörigt. Sedan undrar jag över dialektens betydelse för igenkännande, men det är ju en film.

Bra tempo i filmen, händelserna avlösta varandra.

Kontraster. En kontrast gällde  bordsskicket, där passionen för mat hos den ena kompenserades av bra bordsskick hos den andra. Går att tänka på vad som är bäst.

Lite fånigt enkelt avslut. Filmen har värme och humor.

Jag tycker filmen är  sevärd.

Jag här ännu inte varit med på något.