Tofflan: Visst är det bra att det finns så många böcker kvar att läsa hela tiden. Jag fastnade direkt i Hundraåringen förra hösten och tyckte mycket om den. Han fick ihop så mycket osannolikt så att det ändå lät trovärdigt.

På måndag kommer troligen boken hem till dig, vet att jag skulle skickat den för evigheter sedan. Men ibland är jag långsam. Önskar dig en fin helg!

Sen finns det ju dom som enbart delar med sig av bra saker , har behov att showa, de som har stort bekräftelsebehov etc .. inga konstigheter. En del gillar att synas och höras.

Har vänner jag träffar ofta som ger en helt annan bild av sina liv i sina statusrader … de skriver enbart om de få positiva sakerna fast sanningen egentligen är någon annan.
Jag lägger ingen större vikt på det då jag ju kommunicerar med dom live istället för på fejjan.
De kanske behöver det lilla positiva de kan visa upp som
någon slags motvikt till allt elände. Vad vet jag.

Jag har inte tänkt på vad det är jag brukar skriva om på min statusrad … skriver inte så ofta men lämnar väl ett livstecken då och då så folk vet att jag lever och varför jag kanske inte är så anträffbar alla gånger. Det kan vara både positiva samt negativa saker men inget privat som så då det inte ligger för mig.

Har vänner som lever som duracellkaniner och när de skriver att de varit på gymmet, lagat till nån nyttig maträtt etc så ser jag det som något taggande. Man blir liksom sugen själv på att komma igång.

Jag ser fejjan som ett utmärkt sätt att hålla någon slags “kontakt” med de man tycker om men som man inte umgås så mycket med p.g.a avstånd eller andra orsaker.

Medhåll och ryggdunk i diskussioner .. det kanske är så men bland mina vänners stausrader har det varit normalt .. att folk säger det de tycker och tänker och att oliktänkande accepteras utan gnäll från andra.

Mycket bra skrivet Åsa. Nu ska jag läsa artikeln.

PS: Antar att du skickade boken till någon annan. Men det gör inget.